fick henne när jag va 5 år. och nu är jag 16. och min tötis-bebis blev nästan 12 år.
ingen som inte har haft ett husdjur kan nog förstå hur det känns att behöva åka o avliva sin finaste hund.
hon va så söt när hon somnat in, kändes helt sjukt att behöva lämna henne och veta att man aldrig mer kommer få se henne, min lillesöta björn <3 som jämnt ville bli kliad vid nacken och börja skälla så fort man börja leka lite med henne.. känns som hon ligger där nere på sin filt och snart kommer upp och viftar på svansen och vill ha mat.. men så går man ner och ser en filt med svarta tussar på men ingen jessie.. för var är hon?.. jo.. "i hund-himlen" som min gulliga pappa sa. det känns konstigt och tomt och vill bara att tjej'an kommer upp för trappan och viftar på svansen och vill ha maten.. för så har det var i 12 års tid. men från och med idag och framöver så kommer filten ligga ensam.. och ingen söt jessie som kommer uppför trappan.. vila i frid finaste jessie <33333